http://tuttilutt.blogspot.com/

Lämnar bloggplatsen, följ med vettja!

Det är riktigt mörkt ute trots att klockan ändå är halv sju. Men vi går ju mot mörka tider nu. Det blir så markant skillnad från sommarens ljusa nätter här i norrland. Söder ut är det ju svart ute om nätterna jämt, eller det är i alla fall mörkare än våra sommar nätter. Men vintern här uppe är desto dystrare. Det går ju nån väg då snön anländer, så den lyser upp lite, men tills den kommer är det relativt tråkigt här. 

   Längtar efter ännu en skön och kall vinter med mycket snö.

Jag har många gånger övervägt att flytta söder ut, för studiers skull främst. Men jag är en dotter av skogen, så jag tror inte det skulle vara för mig egentligen. Den lycka jag känner varje gång bilens front pekar mot Locksta och urskogen är helt obeskrivlig. Hemma.

Det finns väl för och nackdelar med att bo på mindre ort, allt beror på situationen.

För mig är det naturen som gör att vågskålen tippar över. Den gör att livet här har det lilla plus i kanten som man behöver.

Nu låter jag som en totalt insnöad norrlänning, men jag kan inte hjälpa det. Ska jag flytta någon gång, blir det inte längre söder ut. Fast... Man ska aldrig säga aldrig. 

Det är ju trots allt omöjligt att veta vad livet har i beredskap åt oss alla. Vi får flyta med och ta varje ny dag som ett nytt äventyr helt enkelt. 

Ha en bra dag mina vänner, från både norr och söder. 

Lämnar er med tonerna av en glad låt.

Under min jogging tur i dag reflekterade jag över att hösten håller på att lämna oss. Det känns i luften. Den är lite torrare och lite kallare. Jag längtar bara efter att snön kommer på riktigt.

Har haft en riktigt skön semester helg. först firades Håkan bråkan som fyllde 40 och sedan fick jag lite kvalitets tid med min kära fader.Bra helt enkelt. På onsdag börjar allvaret igen. Eller egentligen i morgon med ett fyra timmars poolpass.

För att återknyta till min nämnda jogging runda, måste jag säga att det är faschinerade skillnad på min ork nu och jämfört med vid samma tid för ett år sedan. Det skiljer ju dock nästan 12 kg på kvinnan. Så det är kanske inte så konstigt. Det har blivit ett riktigt nöje att jogga  numer. När man känner att man verkligen har orken och att man hela tiden förbättras. Så för er som precis börjat eller funderar på att ta tag i motionen:

- Gör det! Det kommer dagar då ni hatar det, då ni drar er för att ta er för att gå,jogga eller springa. Dagar då gymbesöken känns som ett straff från helvetet. Men de dagarna vägs upp av alla dagar man känner sig lycklig, glad och stolt över sig själv för att man gjort sig själv en tjänst. Man orkar mycket, mycket mer.

Endorfiner gör människan lycklig, har jag skrivit förr. Det är en bra drog.

Nu ska jag ta tag i en stunds läsande inför Högskoleprovet. Så mycket som står på spel och jag känner mig nervös. Min framtid är nu och jag måste göra allt jag kan för att den ska formas som jag vill. Denna veckan är det hårdträning inför provet som gäller helt enkelt. Ska kika lite på avsnittet om kartor nu tänkte jag. I morgon ska jag återigen ta tag i det som jag räds mest inför. NOG avsnittet. Blir fylld av vemod och fasa då jag tänker på det. Varför ska så stor del av poängen ligga just där?

Eller jag vet och förstår varför, men ändå.

Nej mina vänner, in i bokens värld.

Nu har jag i alla fall uppdaterat er en aning angående mina förehavanden.

Som brukligt lämnar jag er med dagens låtval

Borde definitivt hålla sig till Idol. Politik känns inte seriöst med honom som programledare. Vet inte om detta var ett försök att lätta upp stämningen och allvaret kring Debatt. Anser dock att det är något allvarligt och ska därmed också skötas av någon som man kan relatera till seriöst. Jihde är inte den personen för mig. Efter att ha kikat en stund säger jag dock att debatten i sig var relativt underhållande. Tycker att det var en bra diskussion, det gav mig lite mer kött på benen.

Känner mig verkligen säker på vad jag tänker rösta på.

Nej nu tänker jag ta tag i allt som ligger i diskhon.

Sov gott. 

Dagens lyssnartips.

Denna killen är för bra för Idol, förresten. 

Njuter av ett nystädat hem. Ursch vad fröken Eriksson har varit produktiv i dag. Städat, diskat, plockat ut grejor ur armen, tränat, tvättat, bakat. Där emellan har jag varit lite social med Lisa och Broder. Nu sitter jag här och känner mig bara nöjd med tillvaron. Väntar hem älskade P nu, jag skojar inte om jag säger att abstinensen nästan tagit kål på mig. Man blir skrämmande van fort att ha någon hos sig. Nu kanske man får sova i någon ordning.

Jo just! Vad är det med vissa människor egentligen. Skulle springa in på onoff och köpa en kabel häromdagen ”snabbt gjort” tänker jag.

Naturligtvis har ALLA som slutat jobbet vid fyra den dagen ärenden till OnOff. Egentligen gjorde det inget. Det gjorde heller inget att jag fick vänta relativt länge som nr två i kassakön, för paret före lämnade in en skadad dator. Det som gjorde något var de otåliga, otrevliga medelålders gubbarna som hade då ”bråttom”. Eller ja, de hade kanske bråttom, vad vet jag. I alla fall väntar vi i tio minuter, sedan hör jag lite tyst hur den ene säger åt den andre ;

” verkar inte kunna öppna en kassa till”...

Ganska syrligt.

Sedan väntar vi en stund till och då tar karl i lite högre och lite gällare så att den stackars stressade mannen i kassan hör också.

”Går det inte att öppna en kassa till!?”

Alla butiksbiträden var upptagna med alla andra kunder som behövde hjälp. Det såg alla andra som stod i kön. Jag var nog precis lika less som den där gubben, men ta mig fan, man står ut med det. Man är väl förstående och känner lite respekt för dem som jobbar. I alla fall då man ser att de gör så gott de kan. Jäkla stressapa. Jag blir egentligen inte förvånad. Det finns alltid just den där. Den där som alltid MÅSTE gnälla, trots att alla är precis lika less som honom, men inte alls gnäller utan snällt väntar på sin tur.

GAH!

Nåja, nog snackat om idioter.

Hade en bra mysig kväll med världens bästa storasyster Emma igår.

Har haft en bra dag i dag också som sagt.

Dagens myslåt

Äntligen har modern teknik nått kilgatan. jag sitter i Patriks soffa och skriver för att informera, att jag nu nått ännu högre i  min stege mot mitt härliga hem! 

Tack Telia som fick detta att fungera för första gången på länge, i dag ska jag faktiskt inte skälla på er, även om jag gör det jämt annars.

Saknar min älskade jägare, livet blir så mycket tråkigare utan honom.

Nu ska jag inte skriva att jag ska bli bättre på att uppdatera i bloggen, för jag gör det ändå inte tyvärr. Kände dock att nu är det tid då flytt hetsen har lagt sig. Sitter hemma i Björnaby hos pappa och slappnar av.

Kilgatan är namnet på mitt nya hem. Oj vad det har varit stressiga tre veckor, men nu börjar man landa och det känns som hem. Det känns bara bra helt enkelt. Självklart har det varit påfrestande, men det känns som om man tagit sig igenom en tunnel och åter igen fått täckning på mobilen. Fan så dålig metafor jag just använde...   

Har inte haft tillgång till internet, de dagar jag faktiskt haft något vettigt att skriva om här på bloggen, men hoppas att vi får in det på måndag. Då blir kanske inte heller inläggen lika sporadiska.

Senaste reflektionen i Terese's värld är att Västernorrlands Landsting är ett skämt på många plan. Nedläggningar för att spara pengar, nedskärningar för att spara pengar. Svårigheter att få kapitalet att räcka till ursäktar alltså dåligt bemötande som är ett resultat av otrygg och överarbetad personal? Dålig service, dålig planering och dåligt system. Nu riktas inte min kritik mot personalen inom tand- och sjukvårdsområdet. De gör så gott de kan. Kritiken riktas mot dem som verkar inte ha annat än siffror i skallen. Självklart måste det kanske göras besparingar, men kan man inte spara på rätt områden. Varför ska vården bli lidande?

Min erfarenhet det senaste året, både inom tand- och sjukvård, är att man dragit in personal och verksamhet inom områden där verksamheten behövs. Det känns lite sjukt faktiskt. Särskilt när sjukhus maten tydligen är en lyxmiddag i pengar. Helt sanslöst.

Det är val snart, glöm inte att valet till landstinget kan vara nog så viktigt som valet i kommun och riksdag. Tyvärr kan jag inte vifta med flaggan att jag är insatt i valet vad gällande landstinget, men göra ett försöka att åtminstone få en liten överblick. Känns som att man måste se till att få en förändring, för i dagsläget fungerar det inte hos oss. En röst kan göra skillnad, min röst eller din, kom i håg det.

Minns hur fruktansvärt insatt jag var samma år som vi gick ut gymnasiet, då röstade man inom alla områden utan tvekan. På samhällsprogrammet diskuterade vi extra mycket år 2006, det känns inte som att man har i närheten av lika mycket koll nu tyvärr.

Nej, nu ska jag sova eftersom min käre fader och jag ska upp i arlan. Älgens taggar hägrar, vi kan ju hoppas på jaktlycka för pappa. Även för Älskade Patrik för den delen, som kliver upp lika tidigt som oss och beger sig ut i skogen, dock på annan ort. Saknar min sambo, men antar att detta är ”the life of a hunter's woman”

Sov gott mina få men trogna läsare.

Dagens låtval; Islands in the stream – Dolly Parton feat Kenny Rodgers

Nu är det återigen länge sedan jag hade tid att sätta mig ned och skriva ett blogginlägg. Eller jag har inte haft lust och ork är väl rättare sagt.

I dag blir det till att prova något nytt, jag tycket första mötet i går var lite spännande, men får se hur dagen fortskrider. Jag hoppas det kommer funka bra.

Nu är det nära till kilgatan 6, väldigt nära. Så nära att det känns som en hel evighet tills det är dax. Varför är det så, att man alltid blir så himla otålig när det är kort tid kvar till en viss händelse? 

" den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge" sägs det ju, jag vet i fan om det inte är så att man alltid väntar för länge. Just nu känns det så. Jag vill bara börja mitt nya liv, se hur det kommer funka och kännas. Tror på att det blir dunder bra med jag och Patrik i samma lägenhet. <3

Undra om det är något mer dramatiskt som skett sedan sist... Jo just!

Tant Agda 73 har varit på besök i fyra dagar. Oönskat besök må jag säga. Det här har nog varit den värsta episoden någonsin med ryggvärk, men det börjar som tur är gå över, så det känns ju skönt i alla fall. Hade inte velat börja inskolningen med en trasig rygg.

Nej mina vänner, nu till tvätten innan min korta promenad till jobbet.

Ska försöka bättra mig på att skriva.

Hej!