Ja, denna dag har väl förflutit ungefär som resterande dagar här i Kleinwalzertal. De andra arbetar medan jag försöker jaga runt på information. I morgon ska jag börja tydligen, Men jag har gar nicht ahnung wann. alltså jag har ingen aning om när på dagen. Jag blir tokig här snart. Ska det verkligen vara så fruktansvärt svårt att få fram lite information till den det berör.

Nu tror ni att jag är alldeles olycklig här nere, men det är jag inte heller. Mest frustrerad. Omgivningen här är underbar. Skulle nog kunna bo såhär. Om situationen var rätt.

I går åkte vi med Martin(tysk sevitör) till Mcdonalds i Sonnthofen. Eller vi skulle till Oberstdorf först, men de stänger tidigt tydligen. Det var en spännande färd i nästan två decimeter nysnö, gillar uppfinningen snökedjor. Här går det nog inte att leva utan dem måste jag säga.

Just nu snurrar mitt huvud tusen varv på en sekund. Jah ska göra bort jul helg och nyårs helg sedan kommer jag att veta mer. Oj vad jag hoppas på det här.

Auf wiedersehen

Nej det blir det verkligen inte. Men nu ska jag inte kasta sten i glashus. Jag vet egentligen inget ännu. Blir bara en aningen upprörd över hur man kan få beteé sig. Ja, jag har inte mycket mer att skriva just nu, ni får helt enkelt vänta något på en update med mer information om vad som sker inom de närmsta dagarna. Ingen som vet.. Ingen som vet..

Sitter här på Arlanda och väntar, väntar och väntar lite till. Tänk att det kan finnas så lite att göra på ett så stort ställe. Eller det finns säkert normalt mycket att göra, men inte klockan fyra på morgonen. Man kan ju tycka att Arlanda flygplats kunde ha åtminstone ETT dygnet runt öppet kioskhörn, men INTE då. Det är inte menat att jag ska få köpa en skvaller blaska att fördriva tiden med. Tacka vet jag Statoil Norra i Örnsköldsvik, de har minsann alltid öppet, ställer alltid upp för en när man behöver dem som bäst!

Jag tror bestämdast att jag har lite snurrigt huvud den här tiden på morgonen. Det har inte varit många timmars sömn, förhoppningsvis sover jag de två timmarna jag ska spendera på flyget. Haken är ju då dock att jag har en viss flygrädsla, men vad gör man inte för ett litet äventyr.

Har vart en del nojjig över om jag är riktigt klok som bara drar i väg hux flux. Men som min mor säger: Vågar man inget, vinner man heller inget.

Jag kan ju alltid åka hem igen.

ag har även analyserat angående nattågs konduktörer i natt. De är hundra gånger trevligare än dagtågs konduktörer. Okej nu ska jag inte dra alla över en kam, det finns säkerligen undantag åt båda hållen, men så som min erfarenhet säger är nattarna mer sympatiska. Men jag gissar att det är ett måste om man ska gå runt och väcka folk hela tiden. Min konduktör hade för natten också en mycket behaglig röst, som gjorde uppvaknandet mindre brutalt. Eller uppvaknandet, jag var väl redan vaken, men ändå. Sängarna i liggvagnarna är inte att rekomendera! Å andra sidan finns det nog inget så vaggande som tåget då man vill sova. Ja hörni! Det finns fram och baksidor på det mesta.

Tänk vad man kan, som jag och många andra samhällare lärde oss under gymnasiet, ordbajsa. Det är vad jag gjort nu känner jag. Inte mycket vettigt kom ur detta blogg inlägg, därför ber jag mina läsare hemskast om ursäkt. Men kanske jag gett er ett litet leende. Eller kommer göra då jag berättar om livets ironi, som på nått sätt alltid tycks drabba mig!

Väl här på arlanda, på väg till fiket jag nu utnyttjar som viloplats tills de kastar mig ut, gick återigen en väska sönder för mig. Inte den nya dyra samsonite ryggsäcken, MEN den stora fina gråa som jag köpte ute på Värmdö innan förra trippen. Den är alltså inte ens fyra månader gammal. Den går ju att dra runt på fortfarande, men det utdragbara handtaget har tappat en skruv, som jag inte hann se, så nu är det väck. vet ni vad vi säger åt det? TACK snälla COOP för att ni säljer sådana SKIT VÄSKOR. Både den första och den andra.

NU ORKAR JAG INTE SKRIVA MER.

jag är totalt slut i skallen!

Nervös, spännd, trött som fan men relativt glad.

Auf Wiedersehen

Ja, i kväll bär det i väg igen, med destination Österrike. Först har jag dock en fullspäckad dag som börjar 8:00 med ett möte, sen rullar nog bara dagen på i snabb takt. Kommer sakna Ö-vik och Björna. Det trodde jag inte, men så är det. Känns ändå skönt att dra i väg, behöver ett break från verkligheten igen. Tio veckor i Lindau var nog det bästa jag gjort för mig själv på mycket länge, hoppas att de här månaderna i Österrike kommer bli lika bra. Nej nu ska jag ta och röra på mig, måste åka en bit för att nå mötesplatsen för mitt lilla möte.. haha..

Uppdaterar när jag når arlanda. PUSS