Sitter här på Arlanda och väntar, väntar och väntar lite till. Tänk att det kan finnas så lite att göra på ett så stort ställe. Eller det finns säkert normalt mycket att göra, men inte klockan fyra på morgonen. Man kan ju tycka att Arlanda flygplats kunde ha åtminstone ETT dygnet runt öppet kioskhörn, men INTE då. Det är inte menat att jag ska få köpa en skvaller blaska att fördriva tiden med. Tacka vet jag Statoil Norra i Örnsköldsvik, de har minsann alltid öppet, ställer alltid upp för en när man behöver dem som bäst!

Jag tror bestämdast att jag har lite snurrigt huvud den här tiden på morgonen. Det har inte varit många timmars sömn, förhoppningsvis sover jag de två timmarna jag ska spendera på flyget. Haken är ju då dock att jag har en viss flygrädsla, men vad gör man inte för ett litet äventyr.

Har vart en del nojjig över om jag är riktigt klok som bara drar i väg hux flux. Men som min mor säger: Vågar man inget, vinner man heller inget.

Jag kan ju alltid åka hem igen.

ag har även analyserat angående nattågs konduktörer i natt. De är hundra gånger trevligare än dagtågs konduktörer. Okej nu ska jag inte dra alla över en kam, det finns säkerligen undantag åt båda hållen, men så som min erfarenhet säger är nattarna mer sympatiska. Men jag gissar att det är ett måste om man ska gå runt och väcka folk hela tiden. Min konduktör hade för natten också en mycket behaglig röst, som gjorde uppvaknandet mindre brutalt. Eller uppvaknandet, jag var väl redan vaken, men ändå. Sängarna i liggvagnarna är inte att rekomendera! Å andra sidan finns det nog inget så vaggande som tåget då man vill sova. Ja hörni! Det finns fram och baksidor på det mesta.

Tänk vad man kan, som jag och många andra samhällare lärde oss under gymnasiet, ordbajsa. Det är vad jag gjort nu känner jag. Inte mycket vettigt kom ur detta blogg inlägg, därför ber jag mina läsare hemskast om ursäkt. Men kanske jag gett er ett litet leende. Eller kommer göra då jag berättar om livets ironi, som på nått sätt alltid tycks drabba mig!

Väl här på arlanda, på väg till fiket jag nu utnyttjar som viloplats tills de kastar mig ut, gick återigen en väska sönder för mig. Inte den nya dyra samsonite ryggsäcken, MEN den stora fina gråa som jag köpte ute på Värmdö innan förra trippen. Den är alltså inte ens fyra månader gammal. Den går ju att dra runt på fortfarande, men det utdragbara handtaget har tappat en skruv, som jag inte hann se, så nu är det väck. vet ni vad vi säger åt det? TACK snälla COOP för att ni säljer sådana SKIT VÄSKOR. Både den första och den andra.

NU ORKAR JAG INTE SKRIVA MER.

jag är totalt slut i skallen!

Nervös, spännd, trött som fan men relativt glad.

Auf Wiedersehen