Nu ska jag inte skriva att jag ska bli bättre på att uppdatera i bloggen, för jag gör det ändå inte tyvärr. Kände dock att nu är det tid då flytt hetsen har lagt sig. Sitter hemma i Björnaby hos pappa och slappnar av.

Kilgatan är namnet på mitt nya hem. Oj vad det har varit stressiga tre veckor, men nu börjar man landa och det känns som hem. Det känns bara bra helt enkelt. Självklart har det varit påfrestande, men det känns som om man tagit sig igenom en tunnel och åter igen fått täckning på mobilen. Fan så dålig metafor jag just använde...   

Har inte haft tillgång till internet, de dagar jag faktiskt haft något vettigt att skriva om här på bloggen, men hoppas att vi får in det på måndag. Då blir kanske inte heller inläggen lika sporadiska.

Senaste reflektionen i Terese's värld är att Västernorrlands Landsting är ett skämt på många plan. Nedläggningar för att spara pengar, nedskärningar för att spara pengar. Svårigheter att få kapitalet att räcka till ursäktar alltså dåligt bemötande som är ett resultat av otrygg och överarbetad personal? Dålig service, dålig planering och dåligt system. Nu riktas inte min kritik mot personalen inom tand- och sjukvårdsområdet. De gör så gott de kan. Kritiken riktas mot dem som verkar inte ha annat än siffror i skallen. Självklart måste det kanske göras besparingar, men kan man inte spara på rätt områden. Varför ska vården bli lidande?

Min erfarenhet det senaste året, både inom tand- och sjukvård, är att man dragit in personal och verksamhet inom områden där verksamheten behövs. Det känns lite sjukt faktiskt. Särskilt när sjukhus maten tydligen är en lyxmiddag i pengar. Helt sanslöst.

Det är val snart, glöm inte att valet till landstinget kan vara nog så viktigt som valet i kommun och riksdag. Tyvärr kan jag inte vifta med flaggan att jag är insatt i valet vad gällande landstinget, men göra ett försöka att åtminstone få en liten överblick. Känns som att man måste se till att få en förändring, för i dagsläget fungerar det inte hos oss. En röst kan göra skillnad, min röst eller din, kom i håg det.

Minns hur fruktansvärt insatt jag var samma år som vi gick ut gymnasiet, då röstade man inom alla områden utan tvekan. På samhällsprogrammet diskuterade vi extra mycket år 2006, det känns inte som att man har i närheten av lika mycket koll nu tyvärr.

Nej, nu ska jag sova eftersom min käre fader och jag ska upp i arlan. Älgens taggar hägrar, vi kan ju hoppas på jaktlycka för pappa. Även för Älskade Patrik för den delen, som kliver upp lika tidigt som oss och beger sig ut i skogen, dock på annan ort. Saknar min sambo, men antar att detta är ”the life of a hunter's woman”

Sov gott mina få men trogna läsare.

Dagens låtval; Islands in the stream – Dolly Parton feat Kenny Rodgers