Ja mina vänner, så var vi på gång hem igen jag och alexandra. Borta bra, men hemma bäst är så sant. det har varit väldigt fartfylla 48 timmar i stockholm. Väl framme i tisdags, hälsade vi på hos vår värd för besöket - Ove Olsson, även kallad Alexandras farbror!:)

Alltså; Tack ove för allt!

Vi tog plats på en av artistvägens balkonger, fick oss en kall cider i hand och njöt av det dåvarande sommarvädret. Till historien hör att norrlännings tösen Terese inte har vett i skallen nog, att inse hur stark vårsolen kan vara. Hon njuter och njuter, tills hon inser sitt misstag. Misstaget visade sig i röd och smärtande hud, årets första solbränna hade kommit mina vänner! Inte vackert,
men ack vad UNDERBART.

Vi han dra en repa på ringens köpcentra, skanstull också. Där köpte jag skor, två par till och med. Nu undrar ni som känner mig, vad som tagit åt kvinnan. Det gjorde jag med. Men de var såååå fina. Ett par läderklackar, dyra men sååå snygga. Sedan hittade jag ett par röda, söta skor som kostade 99.- på rea, det tackar jag inte nej till. Lägger upp bilder på de fynden inom kort.

Nu till gårdagen, som också den inleddes med shopping.

Löjligt nog inhandlades hela, eller stor del av gårdagens outfit, under den lilla shoppingturen, inte riktigt menat. Men shit happens.
Slutresultatet blev detta iaf;

Väl klädd och klar drog oss ut och åt.

Nu eftersom föregående inlägg kommenterades så diskret, är det väl bäst att jag "namedroppar" då. Vi hamnade på en kinarestaurang där jag och alexandra fick sälllskap av "den glade stockholmaren" Alexander Linder, systrarna Webiörn och Emmy.

Nöjd nu Linder?   

Glad i hågen begav vi oss mätta, stressade till djugårdsförjan, cirkus och

The Baseballs

Jag låter bilderna tala för sig själv, mest för att jag mår lite illa av tågets vaggande just nu. Läs och gräm er över att inte ha varit med! SUCKERS!

Sj internet ombort.

Ja det är fruktansvärt lätt att hålla omvärlden uppdaterad om ens förehavanden i dagsläget. Lite dyrt kanske det var, men skitsamma. Något ska man ju fördriva tiden med på tåget. Sitter alltså på SJ's X2000 på väg mot huvudstaden. Jag och Alexandra Nelson. Världens bästa Alexandra. I morgon möter Systrarna Webiörn upp också. Det kommer bli riktigt ruskigt bra i morgon på konserten.

The Baseballs all the way.

Känns så underbart att komma i väg på lite semester från lilla lilla Örnsköldsvik.

Fick ett underbart avsked i morse med, kunde inte varit bättre. Dagen kunde inte börjat bättre.

När jag i sakta mak vandrade mot bussen i morse, reagerade jag på stadens tystnad. Jag har nog aldrig sett Ö-vik sova, men det fanns inte ens en bil på E4 klockan 05.00 denna tisdagsmorgon!. Faschinerande. Staden var bara vacker.

Åka tåg är för övrigt ett av de bästa sätten att resa, går lagomt fort, är bekvämt och man har plats omkring sig.

Dagens låt som spinner i högtalarna på telefonens spotify ska jag ge er;

Teddy Geiger - For you I will.

Have a Nice day, alla som arbetar medan jag o alex har en underbart härlig start på några underbart härliga dagar!

Peace out!

Dagen före i morgon.

Det är dagen i dag.

I morgon åker vi till Stockholm för ett par dagars socialiserande, shopping, bra musik och kanske det slinker ned en eller annan bira för att fira semestern. Hoppas på bra väder i huvudstaden. Lovely!

Först är det dock en promenad på g. Illa då man vaknar 06.44 och är klarvaken. det känns lite såhär:
  

Gillar den där smileyn, den gör sig bra för att beskriva min frustrerade känsla i många situationer. Oftast då jag gjort något klantigt, vilket sker ungefär 10 gånger om dagen. Minst.

Jag har dock inte hunnit med dagliga klantigheterna i dag. Tror helt ärligt att gårdagen också var relativt klantighetsfri. Ta i trä, jag kanske är botad?!

Så roligt ska vi kanske inte ha det.

Helgen var relativt spännande. Hårdrocksleif ägde huset på lex i fredags. Absolut bäst var den här. 

I övrigt var det en extremt trevlig kväll på många plan. Kunde väl ha låtit bli vissa saker, but ain't it always that way? Alkohol in-vett ut.

Jag kom att fundera på en sak efter fredagen. Varför är det så svårt för vissa människor att vara ärlig? Eller jag ändrar mig, det handlar inte om ärligthet, så mycket som att våga erkänna. Våga ta tag i sådant man tycker är jobbigt, ta reda på vad som är och inte, utan vara rädd för att förlora något.

Jag gillar inte att vara ovetandes, för att sedan bli upplyst långt efteråt.

Lite besviken blir jag allt på vissa människor, men jag antar att det är en del av livet. Det är en jävla tur att jag har andra som lyser upp min vardag. Vissa lite mer än andra för tillfället.

Nu tänkte jag bege mig ut på en promenad, för att rensa tankarna.

Därefter packar jag väskan, drar mig bort från skogen och ut i djungeln.

The Baseballs, kommer bli helt jävla underbart bra.

Känner så just denna morgon, hoppas att känslan stämmer. Men jag tror faktiskt det. Bara 8-16 passet kvar innan jag är fri, lös, ledig i en HEL vecka. Underbar och välbehövlig semester som inleds med en roadtrip i morgon med lovely A.

Fredag morgon klockan 5 (!) åker vi mot Sundsvall med katten Bagheera, en gps och förhoppningsvis några skivor med bra musik. Jag ska gräva i min samling i eftermiddag...:D

 Nej nu måste jag göra mig klar för arbeit!

Viel los dieser Wochenende.

yes! har gett mig själv den behövliga morgondosen av kaffe. Vet att jag sagt att jag borde dra ned på kaffeintaget, men tusan man kan inte sluta med allt. Choklad och godis räcker för tillfället. Dessutom blir man ju så trevlig efter en kopp kaffe att det är svårt att låta bli:P

Hjälpte syrran med läxan i helgen som var. Reflekterade över en sak. Hur ofta lämnar eleverna in en uppgift som är skrivet för hand numera? Får de ens göra det?

Syster i fråga höll på med en massa läxa och vips så slutar datorn och internet fungera och syster blir "handikappad" och oförmögen att göra läxan. Jag får en känsla av att det inte bara är min kära syster som reagerat så. Till slut läser jag en kladd hon skrivit för hand och råder henne att renskriva den fint och bättra på meningsbyggnaden.

Jag tror jag blev lite biten av min gamla gymnasielärares konstanta kasserande av mina uppgifter. Hade jag haft ett exempel just här, hade jag fotat och lagt upp. Lämnade man in ett fint och prydligt skrivet papper (han ville ibland även ha skrivet för hand, men mestadels dataskrivet) fanns det alltid, då menar jag ALLTID något att kommentera. Oftast var pappret rättat med en röd penna, så egentligen var pappret mer rött än vitt då jag fick tillbaka det. Så gjorde han med i princip alla. För han ville att vi skulle lära oss. Att det vi skrev skulle vara korrekt. Just då var jag fruktansvärt, fruktansvärt less.    

Det kändes som inget blev rätt, men såhär i efterhand kan jag säga att han gjorde mig en tjänst i mång och mycket. Man har lärt sig oerhört mycket av honom helt enkelt. De lärare man minns är dem som gjort ett särskilt intryck på en, bra eller dåligt.

För att återgå till renskrivningen, så ser jag nu när syster renskriver att hon har faktiskt fin handstil, men att den behöver användas för att underhållas. Blev så stolt över min kära syster, som har en släng av  "jag kan inte" tanken, men gjorde ett riktigt bra jobb på den uppgift. Nu vet jag inte hur det är ute i skolorna, så jag ska inte kasta sten i glashus. Jag vet bara att då jag gick i högstadiet/gymnasiet så föredrog lärarna ett dataskrivet arbete, eftersom det var lättare att läsa igenom att rätta. Helt förståeligt.  Fast jag tänker ändå;
Borde det inte uppmuntras att lämna in handskrivet material nu och då när uppgiften i fråga tillåter? På så vis kan man ge feedback på både innehåll och  sättet att skriva. Det handlar inte bara om hur handstilen ser ut, men även hur meningsbyggnaden är gjord. I dag rättar datorn alla fel, så man behöver inte själv tänka då man skriver. Använder man i stället penna och papper måste man tänka efter för att få en text korrekt. Bara en liten tanke.

Den stora funderingen genom hela detta, varför finns det inte fler somin gamla lärare?

Petiga, på gränsen till pedantiska lärare som kanske till och med är en aningen excentrisk.

Som jag sa, det är de lärare som gjort stått ut ur mängden man minns. Det är dem som också lärt oss något, som fått intressant och mindre intressant fakta att fastna i hjärnan på oss mer eller mindre intresserade elever.
Tack alla lärare som någon gång präntat in väsentlig information i skallen på mig.

Förlåt mina vänner, jag flöt i väg i mina funderingar och insåg inte hur mycket jag babblat innan jag stoppade och läste det hela.

Dagen ser ut som sådan för Fröken Eriksson;

• Träna
• Skicka brors studentmössa att göras om
• Leka Ronja Erikssons taxichaufför eftersom Landstinget i Örnsköldsvik inte ansåg att Björna behövde en tandläkare.
  (nästa ämne jag kommer ge mig hän åt.)
• Avverka veckans andra kvällspass på borgen.
• SOVA

Produktiv dag.

Avslutar detta ovanligt långa blogginlägg med en låt, som för dagen förföljer mig
Gavin Degraw - Dancing shoes

"Don't push, but don't hesitate

Wake me from this slumber

Rush me, but leave time to wake"

Sitter och ventilerar tankarna hos mormor, i min gamla lägenhet.

Behövdes.

Ännu en arbetshelg till ända, blev lite imponerad av mig själv och mitt lugn i dag. Jag vet att jag är lugn då det behövs som bäst, det känns enormt bra. Detta var en bra arbetshelg på många sätt, fått mycket gjort helt enkelt.

Tiden mellan arbetspassen har inte varit outnyttjade heller, kan inte annat än att säga att min helg har varit riktigt riktigt bra.

Min kropp är dock trött som fan. Blir tidig säng. Hade tänkt hälsa på någon för att stilla mitt behov av att komma mig i från björna, men det får bli i morgon i stället. Gymma i morgon också. Tre gånger i veckan som var, plus en lång promenad. Inte godkännt. Nästa vecka är det 4-5 ggr gym som gäller helt enkelt. Sedan är det ju stockholmsresan som nalkas. Längtar efter Baseballs, deras glada obekymrade toner, lite shopping och gott sällskap. Längtar efter att mysa med Alex,pling och rysskan. Längtar helt enkelt:)

Har inte vettigt att skriva i dag, så jag lägger ned verksamheten nu istället.

You make me calm.

I dag är jag trött. riktigt riktigt trött. Borde väl träna, men energin finns inte riktigt, funderar på att ha en vilodag på riktigt. Gårdagen räknas inte riktigt eftersom det blev en 7 kms promenad, så jag funderar på att låta fredag vara fredag helt enkelt! Jag går mot arbetshelg igen, känns mer som regel än undantag nu för tiden. I dag är det 16-21 på borgen som gäller, inte så farligt en fredagskväll. Nej jag tror minsann jag just bestämde mig, ingen träning idag.  Måste ju orka jobba också med gott humör:)

Sitter förtillfället och myser med världens finaste mormor, vad ska jag göra utan henne den dagen det blir dax? Hon har stått vid min sida genom mycket. Uppbrottet, tysklandsresan, arbetslösheten. Bara för att nämna några perioder då den största supportern och stöttepelaren har varit min mormor. Hon är bäst helt enkelt. Finns ingen som Mormor. Känner mig väldigt glad och tacksam över att ha henne och alla andra som finns i mitt liv. Mitt meddelande för dagen är att ni ska se er omkring och vara tacksam för erat liv och nära och kära. Ge dem den kärlek de förtjänar.

Sitter återigen och drömmer mig till sommaren, tror att sommaren 2010 kommer bli något riktigt bra. Jag ska göra den till något riktigt bra!:D

Nu måste jag verkligen gå och handla inför helgen. Äta måste man ju göra även fast man arbetar, sedan är det ju helg så något gott finns det plats för. Det är dock fortfarande ett stort "no no" på godis och choklad, vilket faktiskt inte stör mig så mycket. Tror fredags snasket får bli chilli nötter, har en kall öl som det står "Terese" på efter jobbet i kväll och då är ju lite chilli nötter helt ypperligt tilltugg!:D

Låten som dundras om och om igen från mina högtalare i dag är
The Fray's- How to save a life
Har haft en paus från min vanliga "the fray mani" så nu är det dags igen. Hans röst är underbar, nästan så den gör mig lite knäsvag.

Ha en underbart bra dag alla, för det tänker jag  ha alla gånger!
Sunshine Smile on my lips.

Onsdag, veckans enda lediga dag. Har varit en underbart produktiv dag tycker jag. Har  hunnit med att träna, äta lunch med världens bästa Lisa, deklarera samt lagat mat åt min kära mor. Det är dessutom några timmar kvar av dagen.
Borde väl haft vilodag från gymmet, men det är svårt att låta bli då energin finns. Kanske jag tar den i morgon i stället. Kroppen känns faktiskt lite trött i dag. Tredje dagen i rad. Jag tog det dock relativt lugnt, så vi ser väl hur resterande träningsvecka blir.
Angående min kampanj "noll tolerans mot godis" måste jag säga att det går fortsatt bra. Det kanske inte var så svårt som jag trott, bara att man måste ge sig fan på att fixa det. Ibland undrar jag inte om "jag kan inte" är en enda stor ursäkt till "jag vill inte". Gäller nog mycket i livet. Hur många gånger om dagen, i veckan, om året, tänker vi inte just "jag kan inte.." i någon form av samanhang?
Varför inte i stället tänka att "jag klarar det" "jag måste försöka" "jag gör mitt bästa!" Ändra attityd och försöka med att se sig sjäv som något bra skulle göra underverk för många, inklusive mig. Många lider av dålig självkänsla/självförtroende i någon form. Jag tror att det finns en liten del hos varje människa som tvivlar på sig själv. Extrem fall åt båda håll finns, alltså de som har fruktansvärt dålig självkänsla och de som har för bra självförtroende. Mellanting är bra tror jag. En viss mån självkritik är bara sunt.
Undra om det är svenskt fenomen det där med dåligt självförtroede/dålig självkänsla?
Jag säger bara, tänk en extra gång då ni tänker eller säger orden "jag kan inte". Är det verkligen så? Troligen inte. Vi måste nog inse att vi i de flesta fall har fel. Man kan oftast bara man VILL.
Våga satsa, våga vinna mina vänner.

Längtar efter sommaren så det gör ont i mig. Längtar till Locksta.